söndag 13 september 2009

den stora vida väven


För ett år sedan gick jag en termins kvällskurs i bildvävning på ABF. De åtta andra kursdeltagarna var supermysiga tanter som gått i samma grupp och vävt ihop i länge länge, många sedan 60-talet, och jag var den andra nya deltagaren på ett decennium. Vi satt och vävde, hade många kaffe-kaka pauser och talade om dagens ungdoms förfall och krämpor och sånt. Många av tanterna beklagade sig över vilka jobbiga barnbarn de hade (sånt man inte tror mormödrar kan tänka, men ett barn gick under namnet "djävulsungen").


Bildvävning ja. Ekonomiskt sett helt kasst, sjukt otrendigt ja lite väl allmoge och 70-tal i ofräsch kombination. En väv som tagit minst 30 timmar att göra kostar 5 spänn på Myrorna (också ett stort samtalsämne i vävgruppen). Men det "värdelösa" är samtidigt så härligt med det. Att skapa grejer som man vet är helt omöjligt att tjäna någonting på, tar evigheter och i slutändan känns lite väl 70-tal. Det långsamma och oeffektiva känns så skönt! Att slippa pressen helt. Och inte minst är det härligt att kunna ge tanterna på ABF lite framtidshopp, om att teknikerna de sysslat med kanske får leva kvar lite till, om än kanske med andra motiv...



Jag är fortfarande grön när det gäller bildvävning, och vill öva upp tekniken lite även om jag inte hade råd att fortsätta ABF-kursen. Så jag hittade en massa gamla bildvävsmönster som min mormor haft i en låda hos min morsa och utgår från dem, fast försöker anpassa dem lite till i dag ändå. Som maffiafåglarna, där jag bara lagt till och ändrat lite detaljer. Och bilden ovan, som ska bli en flintastek som simmar runt bland fiskarna i havet.



Vill du börja väva är en kurs ett hett tips. Eller att hänga med någon som kan. Det går så klart att hitta litteratur om bildvävning, men det är samtidigt rätt bra att se exakt hur man fäster trådarna och sådant, och vad man gjort fel när det blev fel. Egentligen är det rätt lätt, varannan över och under som när man gör en trasmatta.

Vävramar och garn är lätt att hitta på Erikshjälpen och liknande, där de kan kosta runt 20 lappen. Bildvävsram är också en typisk pryl för gamla människor att ha hemma. Jag fick en ram av en granne som jag aldrig egentligen mer en hejat på och det visade sig att han bland annat ägnat sitt 70-tal åt att väva bilder av socialistiska demonstrationståg och Marx och sånt. Och en annan av en tant på ABF kursen, som hade plockat på sig för många själv på loppisar i Arlöv.

Malmö stadsbiblotek har rätt många böcker om bildvävning och flamskvävning (som är den traditionella, skånska, inte lite fritt som bildvävning generellt sett). Jag gillar "Dekorativ bildväv" av Ulla Stålberg för att den är 80 och har mycket om hur man gör om collage till vävar. Vill man tänka större så kolla på Annika Ekdahl, Kyrkhult, som gör gobelänger i barockstil:

1 kommentar: